Tråkiga beslut man måste ta som hundägare

Emellanåt är det inte alltid så trevligt att ha hund, det kommer beslut man behöver ta, hur tråkiga de än är.

Att ta bort sin hund

I början av sommaren 2011 fick vi ta det tråkiga beslut ingen hundägare vill ta. Att ta bort sin hund.

För våran del fungerade det inte att ha en aggressiv hund i huset, då vår son behöver assistanshjälp, och alla okända människor var läskiga. Anfall är bästa försvar.

Rädslebiten hade hela tiden funnits, och varit sådant vi fått lov att jobba med. Det fungerade göra MH, åka på utställning, just för att hon var så “hussestyrd” och “gick med på allt” man bad henne om. Tills hon var på hemmaplan, och lös. Då vart det annat ljud i skällan.

Under åren jobbade vi upp henne till att “acceptera” nya människor på besök, hon brydde sig helt enkelt inte om dem, gjorde inga utfall. Efter ett tag så händer alltid “något man inte tränat på”, det går ju inte att träna på alla situationer som uppstår när man interagerar med andra individer, varpå hon gick tillbaka till ruta 0! och all träning behövde göras om och om igen, en träning som tog flera månader.

Efter 3:e vändan från ruta 0 upp till 10 och tillbaka till ruta 0, och alla assistenter som rörde sig hemma hos oss tog vi beslutet att således ta bort Azzi, Bergenhovs Azalia. En go hund, som aldrig gjorde någon i familjen illa, bara älskade alla i hushållet. Men, i dagens samhälle och vår situation, så räckte det inte hela vägen.

Omplacering av hund?

Många tyckte vi skulle placera om Azzi, men varför föra över ett problem till någon annan, och först och främst få Azzi att acceptera de nya ägarna? de nya ägarnas kompisar/familj?

Så när är det rätt att avliva sin hund?

Det beslutet kan bara DU som ägare av hunden ta, för du känner hunden bäst. Hade en omplacering varit bästa lösningen, hade det blivit så, men med kännedom om Azzi och hennes problem (rädslebiten), så var det bäst för henne att somna in, hur tråkigt och ledsamt det beslutet var för oss i familjen, så var det det bästa för Azzi.

Hon är saknad varje dag här hemma, för hon var vårat “lilla charmtroll”, och tankarna går till henne varje dag.